Jag har ganska bra tålamod vanligtvis,
med andra människor och på jobb som jag haft. Men när det gäller min "karriär" har jag oftast haft himla dåligt tålamod. Jag vill att allting ska gå på en gång. Till exempel när jag skulle bli skådespelerska skulle det bara gå på en gång och jag skulle komma in på scenskolan och sen skulle jag vara skådespelerska på heltid. Sökte in till scenskolan en gång, kom inte in och så sökte jag inte igen. Snacka om att ge upp om sin dröm. Kanske jag blev rädd. Jag fortsatte ju lite i en amatörgrupp efter det men jag tror jag tappade mitt självförtroende där.Speciellt när gruppen splittrades och jag inte hade något. Teatern har ju alltid varit min grej, min stöttepelare och så fanns den inte där längre. Jag vande mig efter ett tag men i början var jag vilse.
Så nu när jag har min dröm om att bli möbeltapetserare, som känns mer realistisk, så tänker jag inte låta det här tålamodet strula till det för mig. Jag märker ibland att jag tittar på tomma lokaler och tänker att, "Där skulle jag kunna ha min verkstad..."
Då får jag bara försöka plocka ned mig själv på jorden igen och försöka låta det ta den tid det tar.
Jag ska ju gå den här utbildningen jag kommit in på först och efter det kanske jag behöver ytterligare utbildning och lärlingsplats och sen kan jag kanske kolla efter en lokal. Ett steg i taget.
Men ibland är det himla svårt att inte sväva iväg på de där molnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar