Momma

Min mormor, eller momma som jag kallar henne, skulle ha fyllt år nu under midsommarhelgen och hon gick bort i juni 2008
så jag har tänkt extra mycket på henne den senaste tiden.

Vi hälsade på henne varje helg. Oftast var det 11-kaffe på lördagen. Ibland kunde det bli sopplunch, smörgåstårta och ibland middag. Det bästa var alltid mommas hembakta kakor, bullar och våfflor. Saften i det gröna trollglaset var viktigt! Kunde bli bråk om vem av barnen/ungdomarna som skulle få just det glaset. Det var väldigt blandat hur många som var där. Mostrar, morbror, kusiner, kusinbarn, syskon, kompisar och ibland var det bara jag och pappa.

Det fanns en porslinskål formad som en svan som stod i bokhyllan i vardagsrummet. I den visste jag att det fanns "karra", alltså karameller, närmare bestämt polkagrisar. Jag fick ta en om jag frågade först. När jag var mindre fick jag ställa mig på tå för att nå upp till skålen och känna efter om jag kunde få tag på någon karra. Om det var de vanliga goda så fick man en polkagris som såg ut som en avhuggen stång som man kan suga på lääääänge och om man hade otur så fick man en sån som ser ut som en kudde som liksom smular sig i munnen efter en stund man sugit på den. Det värsta var om polkagrisarna var slut och momma inte hade hunnit köpa nya, då kunde man få Marianne istället. Det var väl okej men det var ju inte karra...

När jag var liten och blev sjuk så kunde inte alltid pappa komma ifrån jobbet och då fick jag vara hos momma. En gång, minns jag, kräktes jag på hennes trasmatta i köket. När jag hade öroninflammation fick jag glass till frukost så jag kunde svälja min penicillin och så fick jag morgon-te i hennes vackra Japonica koppar från Rörstrand.

Ibland när jag hör någon låt på radion kan jag se momma framför mig i hennes kök. Hon sitter på sin stol, blundar och njuter av musiken, kanske försöker hon sjunga med lite eller så visslar hon. 

Saknar dig momma.

Sangria

Har äntligen hittat en pitcher som är snygg, i plast och är stor nog. I sommar ska jag göra så mycket Sangria så det är inte sant! Kanske nån lemonad också. 

Då kommer det kanske se lite mer ut som nedan istället för en tom bringare. 

Att komma över hinder

Jag har ju kommit in på en skola till hösten på annan ort än var jag bor. Därför behöver jag ordna en lägenhet där så jag kan veckopendla. Det är mellan 2-2,5 timmars restid. 

Jag har skrivit in mig på bostadsbolag men eftersom det är en mindre ort har jag fått veta att man även bör ringa runt till olika fastighetsägare. 

Jag vet inte varför, men att ringa runt för min egen räkning tar emot för mig. Därför har jag alltid tidigare skjutit upp det, i det längsta, eller bara inte gjort det. 

Den här gången har jag bestämt mig för att ta tjuren vid hornen. 

Så igår ringde jag till tre olika fastighetsbolag. Jag blev darrig och svettig. Men jag klarade det! 

Jag har bestämt mig för att inte stressa på det utan ta lite i taget, ringa ungefär tre om dagen känns ganska lagom. Idag ringde jag tre till så det går framåt. 

Tålamod

Jag övar med mitt tålamod.
Jag har ganska bra tålamod vanligtvis,
med andra människor och på jobb som jag haft. Men när det gäller min "karriär" har jag oftast haft himla dåligt tålamod. Jag vill att allting ska gå på en gång. Till exempel när jag skulle bli skådespelerska skulle det bara gå på en gång och jag skulle komma in på scenskolan och sen skulle jag vara skådespelerska på heltid. Sökte in till scenskolan en gång, kom inte in och så sökte jag inte igen. Snacka om att ge upp om sin dröm. Kanske jag blev rädd. Jag fortsatte ju lite i en amatörgrupp efter det men jag tror jag tappade mitt självförtroende där.Speciellt när gruppen splittrades och jag inte hade något. Teatern har ju alltid varit min grej, min stöttepelare och så fanns den inte där längre. Jag vande mig efter ett tag men i början var jag vilse.

Så nu när jag har min dröm om att bli möbeltapetserare, som känns mer realistisk, så tänker jag inte låta det här tålamodet strula till det för mig. Jag märker ibland att jag tittar på tomma lokaler och tänker att, "Där skulle jag kunna ha min verkstad..."
Då får jag bara försöka plocka ned mig själv på jorden igen och försöka låta det ta den tid det tar.
Jag ska ju gå den här utbildningen jag kommit in på först och efter det kanske jag behöver ytterligare utbildning och lärlingsplats och sen kan jag kanske kolla efter en lokal. Ett steg i taget.

Men ibland är det himla svårt att inte sväva iväg på de där molnen.